Flog

Sigurd Caesar

På det gamla kära temat “kartan möter verkligheten” skriver jag här ett inlägg om fyren SC. Med kameran i högsta hugg begav jag mig ut på sädesåkern för att beskåda det instrumenthjälpmedel som leder oss ner på bana 11 på SAAB och bana 19 på Malmen.

Visst låter det spännande! I det första inlägget i denna serie beskrevs och förevisades navigationsfyren VSN. Här är det alltså ett inflygningshjälpmedel som besökts. Som skall “dra in oss” på en stabil och lämplig kurs mot banan inför landningsmomentet.

På kartformat ser det ut cirka såhär. Det är den större linsformade figuren med beskrivningen SC 300 som leder flygplan rätt i regn och rusk. Såväl militära som civila, kommersiella som privata flygningar. Radiovågorna breder sig lika för alla.

Här bredvid E4 (som man tydligen även kan navigera efter) inryms den tekniska verkligheten som utgör Sierra Charlie – eller på svenska Sigurd Caesar. Appropå det – har någon hört den andra inflygningsfyren benämnas Olle Ludvig? (Tack Peo för korrigeringen!)

Denna antenn rundstrålar en signal som man kan pejla in och åka mot så att man hittar till den geografiska punkt i universum där masten står. Om man tittar noga på kartan i lins-symbolen ser man lite prickade ringar i mitten. Det är dessa som visar NDB (Non Directional Beacon)-fyrens plats.

När man väl är etablerad på ILS skall linsen passeras. Det är dessa antenner som skjuter en stråle radiovågor i en smal riktning mot rymden. Om det inte vore för den spänningsförande radiomasten skulle jag gärna klättra upp och utbrista “Beam me up!”. Det är vid denna stråle man skall dubbelkolla att man ligger på rätt höjd på den höjdguidande glidbanan in mot flygfältet.

Tack för läsandet. Kanske har jag stillat ett eller annat korn av nyfikenhet?

Tailwinds!

/Robin

This entry was posted on Tuesday, February 12th, 2008 at 07:19 and is filed under Flyg, Foto. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed.