Cloud Surfin'

Det är mörkt, grått, kallt och jävligt här på jorden. Året är 2008 och alla mörkrets krafter har bestämt sig för att straffa mänskligheten med en heltäckande tjock rök.

Det finns en populär förklaring av universums oändlighet med en myra som kryper på en jordglob. Efter en vinter som denna, med så lite som 20 minuter sol i Växjö under december månad, kan man börja betvivla att det finns något mer. Något mer än denna grå lera och sörja.

Då är det läge att ge sig upp på soljakt. Att i arla morgontimma dra ut Mooneyn ur hangaren och lufta sin Instrument-behörighet. Upp upp upp…. (med en sväng innan Cloetta Center)

“Yes! Yes… I Like!!!” På 3000 fot bryter vi upp ur molndimman och susar fram i molntoppshöjd i dryga 100 knop. “Ta kontrollerna” ropar jag till Micke och rycker kameran ur väskan därbak. Vi håller höjden ett par minuter på väg uppåt, bygger lite fart och ler riktigt brett mot varann när vi studsar fram på vita vågor i en Cloud Surfin’-eufori.

Mooney-cockpit skjuter sig fram över molnen på luftväg mot destination. Om man vill se bilderna i ett större format kan man klicka sig vidare till denna sida.

En strimma hopp för mänskligheten. I alla fall för oss som ibland får privilegiet att bryta sig ut ur moln-anstalten och betrakta vårt klot ur en annan vinkel.

Etablerade på ILS och glidbanan är fångad. Solen går upp. Vi går ner…

Därunder molnen kryllar myrorna runt i all hast i hopp om att solen kommer. Och vi kommer med ett glädjens bud. Ty vi har sett det som komma skall – och det blir gott!

Två soldyrkar-pastorer i slips. Två flying spagetti monsters

Tailwinds!

/Robin

Comments are closed.