Övning ger träning

När jag flög upp för min Instrumentbehörighet förra året bad mig Luftis kontrollant att öva  mycket IFR-flygning i VFR-väder. Det har jag ju gjort en hel del nu. Så häromdagen var det dags för lite lämplig flygning i IMC också! En bra pilot flyger ju ofta.

Lastade in mig och kollegan (som satt vid kameran – alla bilder klickbara i detta flog-inlägg) i SE-LBV och satte av in i den dimma som rådde på SAAB/ESSL!

På drygt 5000 fots höjd tittade man förvånat ut ur molntäcket och det är bara att ta på sig solglasögonen. Lika överraskande varje gång – att solen verkligen skiner ovan den gråmulna himlen.

I ett lätt regn var det dags att sätta ner hjulen på Bromma/ESSB efter ILS-inflygning till bana 12. Bara att fälla ner hjulen och landa!

En hel dags möten är över och det är dags för lite kvällsaktiviteter (läs grillning) på en kulle bakom Bromma och då kunde lite flightspotting äga rum…

…och sen lite korv-spotting!

Klargöring av flygplanet och piloten inför återfärden i ett betydligt mindre odramatiskt väder.

“Sierra Bravo Victor -Line upp runway 3 0. When airborne contact Stockholm on 1 2 0 decimal 1 5 0. Cleared for take-off!”

Rätt in i solnedgången!

Peter tyckte att det var onödigt att slita på den inbyggda autopiloten, och höll både kurs och höjd på ett föredömligt sätt. Jag passade även på att spana in den nya Mode-S-transpondern som numer är krav i större delen av mellaneuropa. Trevligt med automatisk höjdrapportering när man startar och automatisk standby-funktion när man landar.

Den som inte anser att flygning är en äkta naturupplevelse får slå en signal och hänga på nästa gång!

Tailwinds!

/Robin

Comments are closed.