Instrumentalt såklart

Dags för årets koll huruvida man kommer ihåg i vilken ordning man skall dra i alla knappar på flygplanet när man flyger IFR med endast instrumenten som referens.

Med mig i planet, utöver mig själv, packade jag även in:

  • PC-kontrollanten Olle
  • God vän Magnus som ballast i baksätet och som tagit Bilden på Olle ovan och på cockpit nedan
  • GPS-klocka och pulsband!


En Magnus i baksätet är aldrig fel

Jag hade varit nere i Östergötland och jobbat två dagar som avbrott på pappaledigheten och passade på att göra en Instrument Proficiency Check-timme på Linköpings Flygklubb. I korthet kan man sammanfatta denna timme med:

  • Start i nollsikt
  • Stiga mot VSN VOR 115.25 till 5000 ft -“Hold as published”
  • 4 varv i holding
  • 4 branta 360-svängar (45-60 grader) med bibehållen höjd och där man går direkt från 45 grader vänster till höger.
  • Approach briefing och en paralell entry till Full procedure NDB 29 (Troligen den mest sladdriga NDB-inflygning som skådats på SAAB – en överkokt spagetti hade i jämförelse betraktats som stunsig)
  • Offset entry till full proc. NDB 29 (En mkt bättre variant)
  • ILS 29
  • Circling till bana 11 och landa

En översikt över den loggade flygvägen enligt ovan

Som nämnt hade jag ett pulsband kopplat till den loggande GPS-klockan. Varför säger du? Varför inte säger jag!

Här läser man tydligt Olles pedagogik. Håll hjärnan igång! Låt hjärtat pumpa på.

En stilstudie av de branta svängar som renderade pulstoppen strax efter 30 minuter

Redan vid start blev det väldigt “dimmigt”

Efter landning var det bara att taxa tillbaka till klubben och inspektera passagerare och gods. Nollsiktsstarten hade tydligen inte varit helt 100%-ig. Trots ett från piloten fullständigt fokus på kurshållning hade en loggbild på hjärtfrekvens hos kontrollant och passagerare varit betydligt intressantare läsning. De bankantsljus som fick en lågflygningspassage hickade nog oxå till!

En bister kontrollant – men innerst inne vet vi ju alla att Olle är mjuk!

IFR-flygning gör man ju inte varje gång man är ute och stjärtsvänger, men det är ett fantastiskt smidigt sätt att ta sig genom molntäcken som ligger i vägen för din avsedda destination.

Det finns dessutom något fantastiskt fint med att bryta upp genom molntäcket från en grådaskig dag på jorden och flyga fram över det vita fluffet med solen i ryggen både bokstavligt och bildligt.

Den andra ruskänslan tycker jag infinner sig när man i “blindo” genom att bara lita på teknik, instrument och radioapparater kan tränga ner genom molnen och som ett mirakel så ligger flygplatsen just där. Rakt fram. Bara väntar på att man skall flyga fram och landa!

Tailwinds!

Comments are closed.