Kustpilen

Kustpilen är väl ett dumt namn på ett tåg. En pil flyger ju. Inte ålar sig på ett spår… När Fredric lockade med att jag skulle få sitta som FO på flyg till ESSW/Västervik kunde jag inte säga nej. Det var rätt disigt och skulle bli en bra övning på navigation VFR längs den småländska skogen.

Vi befann oss båda på städdag på LFK inför 75-årsjubileet och jag hade precis glufsat i mig 1 kg kalvdans med grädde och sylt signerad Gert. Bara att snöra på sig headset på blåstället och hoppa in!

Inflygningen sker mycket vackert över en sjö och förutom en ensam MC-förare som övade slalom så var det helt lugnt på Västervik Intl.

Fredric sätter med van hand ner SE-IUD på bana 15 under i stort sett vindstilla omständigheter.

Denna nytvättade och nyvaxade lilla pärla var det vi pilade oss ner till kusten med. 12 mantimmar hade Sture A och Gert lagt ner på att få den hal som en ål – och vi vet inte om det var någon sorts flyg-placebo som slog till, men den kändes lite spetsigare än normalt. Om sen hjulkåporna trillar på lär vi vinna några knop extra till!

Uppställning i uppförsbacken på bana 33 för hemfärd mot Linköping igen. Vi tuffade hemåt på 15-1800 fot och efter ett tag kändes det ganska angenämt att navigera efter små sjöar och kraftledningsgator. Även Erik P hörde vi i luften som desperat försökte komma upp i de högre höjderna med SE-FXB full med vårgalna och hoppsugna fallskärmshoppare.

Kustpil?!? Blaha blaha…..

Tailwinds!

/Robin

Comments are closed.